ï»ż

Monitorering av Interferon behandling

AnvÀndningsomrÄde för Interferon

Interferon beta (IFN-beta) har anvÀnts för behandling av mÄnga sjukdomar med varierande kliniska effekter. Liksom mÄnga andra proteiner, Àr alla IFN-varianter potentiellt immunogena, speciellt de som produceras av rekombinant (r) gen-teknik. De rapporterade frekvenserna och titrar av anti-IFN-antikroppar varierar avsevÀrt beroende pÄ olika sjukdomar, beredningar IFN och administration, och vilka typer av analyser som anvÀnds. Antikropps-medierad minskad bioaktivitet av IFN (ADB) Àr ett tillstÄnd dÀr den kliniska effekten av fortsatt injektion av IFN minimeras eller upphÀvs. Wieslab har valt att utföra analyserna genom att mÀta den biologiska aktiviteten av lÀkemedlet vilket Àr terapeutiskt avgörande.

IFN-beta behandling

IFN-beta anvÀnds vid behandling av multiple scleros (MS). Förekomst av NAbs mot IFN-beta Àr allmÀnt kÀnda och har visat sig vara associerat med minskad behandlingsrespons, ökat antal relaps, ökad MRI aktivitet och en ökad sjukdomsprogression.

Analysmetoden som anvÀnds kan bestÀmma NAbs mot alla förekommande IFN-beta baserade lÀkemedel:

Avonex (IFN-beta 1a)
Betaferon (IFN-beta 1b)
Rebif (IFN-beta 1a)

Eventuella neutraliserande antikroppar korsreagerar mellan de olika lÀkemedlen vilket gör att man inte kan byta till alternativ IFN-beta behandling om patienten har utvecklat NAbs mot IFN-beta.

LĂ€s mer om Immunogenicitet.

Klinisk relevans

  • Eventuella neutraliserande antikroppar korsreagerar mellan de olika lĂ€kemedlen vilket gör att man inte kan byta till alternativ IFN-beta-behandling om patienten har utvecklat NAbs mot IFN-beta.
  • Förekomst av NAbs mot IFN-beta Ă€r allmĂ€nt kĂ€nda och har visat sig vara associerat med minskad behandlingsrespons, ökat antal relaps, ökad MRI aktivitet och en ökad sjukdomsprogression.

Individanpassad behandling

Monitorering av biologiska nivÄer hos enskilda patienter möjliggör optimering av behandlingseffektivitet genom att justera behandlingen beroende pÄ patientens specifika respons.

NÀr lÀkemedelsnivÄerna sjunker hos en patient utan respons, kan detta spegla bildandet av inaktiverande antikroppar riktade mot den biologiska behandlingen. Immunogenicitetstest identifierar nÀrvaro eller frÄnvaro av inaktiverande antikroppar, som styr nÀsta behandlingsbeslut - byt till annan biologisk behandling, dosminskning eller intensifierad dosering. Reducerad lÀkemedelsdosering hos vÀlmÄende patienter med relativt höga lÀkemedelsnivÄer minskar kostnaden. Ett individanpassat tillvÀgagÄngssÀtt kan förbÀttra behandlingens effektivitet och livskvalitet.

Analysprincip/Metod

Analysmetoden bygger pÄ en sÄ kallad in vitro rapportörcell (iLite) dÀr man testar om antikroppar i patientserum kan hindra IFN-beta frÄn att signalera via IFN-alfa receptor 1 (IFNAR1) som uttrycks pÄ cellernas yta (se figur nedan). Signalerna frÄn IFNAR1 aktiverar en rapportörgen (Firefly Luciferase) och effekten av det producerade enzymet kan avlÀsas.

Metoden Àr mycket stabil och repeterbar och bygger pÄ att cellerna Àr stoppade i sin normala cellcykel och kan anvÀndas direkt frÄn frysen. Eventuella NAbs korsreagerar mellan olika lÀkemedel inom samma interferon undergrupp.

Provet ska tas dĂ„ koncentrationen av lĂ€kemedlet förvĂ€ntas vara sĂ„ lĂ„g som möjligt (sk tröskelkoncentrationer). Vid ”trough” nivĂ„er Ă€r lĂ€kemedelskoncentrationen samt variationen av lĂ€kemedelskoncentration i serum som lĂ€gst och detta ger den högsta kĂ€nsligheten för att detektera NAbs.

Test resultat ges som positivt eller negativt.

Traditionellt anvÀnda metoder för att analysera anti-lÀkemedels antikroppar vid interferonbehandling

Behovet av kliniskt anvÀndbara, billiga och standardiserade screeninganalyser Àr sjÀlvklart, men försök i denna riktning har misslyckats trots rekommendationen frÄn WHO Àr att anvÀnda biologiska analyser. En viktig anledning till den bristande standardiseringen Àr besvÀr och höga kostnader för att utföra komplicerade antivirala neutraliseringsanalyser i klinisk miljö, och det faktum att vissa av dessa analyser inte har validerats med avseende pÄ klinisk relevans och dÀrför ger begrÀnsad information till den behandlande lÀkaren.

I sjĂ€lva verket har flera Ă„rs anvĂ€ndning av mĂ„nga olika sorts analyser bidragit till utformningen av och Ă„tskillnad mellan "icke-neutraliserande bindande antikroppar" (BAbs) och "neutraliserande antikroppar" (NAbs) förekomst hos patienter under IFN terapi, och denna frĂ„ga har komplicerats ytterligare av den frekventa anvĂ€ndningen av BAb analyser. Begreppet icke-neutraliserande BAbs har tex avsevĂ€rt försvĂ„rat tolkningen av den kliniska relevansen av anti-IFN-β BAbs hos MS-patienter. Det finns flera skĂ€l till detta. En Ă€r den omfattande anvĂ€ndningen av analyser för BAbs som Ă€r kĂ€nda för att ge falska positiva resultat, eller rapporterar terapeutiskt irrelevanta Abs med lĂ„g affinitet. I sĂ„dana fall tolkar den behandlande lĂ€karen resultatet att en patient utan sĂ€rskild Ab svar pĂ„ IFN-alfa, och sĂ„ledes utan NAbs, har utvecklat "icke-neutraliserande" BAbs mot interferon. Under Ă„ren har man undersökt naturligt förekommande och terapeutiskt inducerade antikroppar mot cytokiner, inklusive BAbs och NAbs mot IFN preparat.
De metoder som anvÀnds detektion av IFN-beta inkluderar immunometriska analyser, sÄsom ELISA. Dessa bindningsanalyser krÀver anvÀndning av (mono) specifik anti-human-IFN-beta-antikroppar och ger inte information om bioaktiviteten av det testade interferonet. TyvÀrr Àr specificitet och noggrannhet för dessa analyser ofta ett problem, sÀrskilt nÀr man testar biologiska prover, dÀr lösliga cytokinreceptorer och andra faktorer kan pÄverka. SÄledes Àr mÀtning av bioaktiviteten hos IFN-beta önskvÀrd.

Cytopathic Effect eller CPE-analysen Àr den mest traditionella bioanalysen som anvÀnds för att mÀta den naturliga anti-virala effekten hos IFN-beta genom att mÀta förmÄgan att skydda celler frÄn att exponeras för en annars toxisk nivÄ av encefalomyokardit (EMC)-virus.

En annan vÀlkÀnd metod Àr MxA analysen som bygger pÄ att man mÀter MxA mRNA i IFN-beta behandlade cellkulturer och som visar en korrelation till IFN-beta nivÄer i provet. Dessa metoder Àr dock ofta komplicerade och svÄra att anvÀnda för rutinmÀssigt diagnostiskt bruk.

Provtagningsinstruktioner

Provet tas lĂ€mpligen strax före en injektion/infusion samma dag som planerad lĂ€kemedelsadministration. För lĂ„ngtidsverkande interferoner Ă€r det speciellt viktigt att det Ă€r samma dag som (eller upp till 24 timmar före) lĂ€kemedelsadminsitration. Provet ska tas dĂ„ koncentrationen av lĂ€kemedlet förvĂ€ntas vara sĂ„ lĂ„gt som möjligt (vid ”Cmin vid steady state” eller sk ”trough” nivĂ„er).”Cmin” svarar till minimala lĂ€kemedelskoncentrationen vid ”steady state” dĂ„ Ă€ven variationen av lĂ€kemedelskoncentration i serum Ă€r som lĂ€gst. ”Cmin” ger samtidigt den högsta kĂ€nsligheten för att detektera neutraliserande anti-lĂ€kemedels antikroppar. Vid mĂ€tbara nivĂ„er pĂ„ lĂ€kemedlet anses förekomst av neutraliserande antikroppar vara av lĂ„g terapeutisk signifikans.

LĂ€s mer om provtagning.

Fyll i och skriv ut Remissen - skicka in tillsammans med provmaterialet.
Vid fler frĂ„gor – vĂ€nligen kontakta oss.

För mer information om Therapeutic Drug Monitoring (TDM) var vÀnlig besök www.svarlifescience.com.

Relevant litteratur

 

  1. Bendtzen K. Anti-IFN BAb and NAb antibodies: A minireview. Neurology 61, Suppl. 5:S6-S10 (2003)
  2. Bendtzen K. Critical review: Assessment of interferon-beta immunogenicity in multiple sclerosis. J Interferon Cytokine Res 30:759-766 (2010)
  3. Brand CM, Leadbeater L, Bellati G, Marotta F, Ideo G. Antibodies developing against a single recombinant interferon protein may neutralize many other interferon-alpha subtypes. J Interferon Res. 13(2):121-125. (1993)
  4. EMA Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP). Guideline on immunogenicity assessment of monoclonal antibodies intended for in vivo clinical use. EMA/CHMP/BMWP/86289/2010 (2012)
  5. EMA Committee for Medicinal Products for Human Use (CHMP). Guideline on immunogenicity assessment of biotechnology-derived therapeutic proteins EMEA/CHMP/BMWP/14327/2006. (2008)
  6. FDA Guidance for Industry. CDER/CBER. Assay Development for Immunogenicity Testing of Therapeutic Proteins. Draft guidance (2009).
  7. http://www.accessdata.fda.gov/scripts/cder/drugsatfda/index.cfm. Label information of biological drugs.
  8. Garay RP, El-Gewely R, Armstrong JK, Garratty G, Richette P. Antibodies against polyethylene glycol in healthy subjects and in patients treated with PEG-conjugated agents. Expert Opin Drug Deliv. 9(11):1319-23 (2012)
  9. Ross C, Svenson M, Hansen MB, Vejlsgaard GL, Bendtzen K. High avidity IFN-neutralizing antibodies in pharmaceutically prepared human IgG. J Clin Invest 95:1974-8 (1995)
  10. Ross C, Svenson M, Clemmesen KM, Sorensen PS, Koch-Henriksen N, Bendtzen K. Measuring and evaluating interferon-beta-induced antibodies in patients with multiple sclerosis. Mult Scler 12:39-46 (2006)
  11. Scagnolari C, Casato M, Bellomi F, De Pisa F, Turriziani O, Coviello R, Pirro MR, Dianzani F, Antonelli G. Serum interferon (IFN)-neutralizing antibodies and bioactivities of IFNs in patients with severe type II essential mixed cryoglobulinemia. Clin Diagn Lab Immunol. Jan;10(1):70-7 (2003)
  12. Scagnolari C, Trombetti S, SoldĂ  A, Milella M, Gaeta GB, Angarano G, Scotto G, Caporaso N, Morisco F, Cozzolongo R, Giannelli G, Fasano M, Santantonio T, Antonelli G. Development and specificities of anti-interferon neutralizing antibodies in patients with chronic hepatitis C treated with pegylated interferon-?. Clin Microbiol Infect. 18(10):1033-1039 (2012)
  13. Sorensen PS, Ross C, Clemmesen KM, Bendtzen K, Frederiksen JL, Jensen K, Kristensen O, Petersen T, Rasmussen S, Ravnborg M, Stenager E, Koch-Henriksen N, Danish Multiple Sclerosis Study Group. Clinical importance of neutralising antibodies against interferon beta in patients with relapsing-remitting multiple sclerosis. Lancet 362:1184-1191 (2003)
  14. Sorensen PS, Tscherning T, Mathiesen HK, Langkilde AR, Ross C, Ravnborg M, Bendtzen K. Neutralizing antibodies hamper IFNbeta bioactivity and treatment effect on MRI in patients with MS. Neurology 67:1681-1683 (2006)
ï»ż