Pemfigus/Pemfigoid (Blåsdermatos) (550)

Ingående analyser

BP180 och BP230 IgG antikroppar, Desmoglein 1 och 3 IgG antikroppar, Envoplakin IgG antikroppar, Kollagen VII IgG antikroppar

Indikation

Misstanke om autoimmun hudsjukdom Bullös Pemfigoid (BP), Pemfigus, Paraneoplastisk Pemfigus och Epidermolysis Bullos Aquisita (EBA). Differentialdiagnostik och uppföljning av sjukdomen.

Klinik

Autoimmuna blåsbildande hudsjukdomar omfattar en grupp svåra sjukdomar med blåsor och erosioner på hud och mukösa membraner. Huden har adhesionsmolekyler som håller fast keratinocyterna med varandra och vid det underliggande basalmembranet. Flera av dess molekyler är målet vid de autoimmuna hudsjukdomarna. En viktig faktor är cirkulerande antikroppar riktade mot adhesions strukturer i epidermis, basalmembranet eller anchoring fibrills i dermis. Pemfigus och pemfigoid är de två vanligaste och svåraste blåsbildande sjukdomarna och det anses att autoantikroppar är en viktig del av patogenesen. Vid pemfigus är antikropparna riktade mot desmosomala adhesions proteiner i epidermis, medan hemidesmosomala proteiner är målet för antikropparna vid pemfigoid och liknande sjukdomar som IgA bullous dermatosis. Vid epidermolysis bullosa acquisita (EBA) är anchoring fibrills (typ VII kollagen) antigenet.

Pemfigus

Pemfigus √§r en grupp livshotande autoimmuna bl√•ssjukdomar som har intraepiteliala bl√•sor. Den molekyl√§ra bakgrunden till bl√•sbildningen √§r att adhesionen mellan keratinocyter st√∂rs (akantolys) av autoantikropparna mot intercellul√§ra adhesionsstrukturer. Olika former av pemfigus har identifierats och de har den intraepidermala delningen p√• olika niv√•er. Vid pemfigus vulgaris (PV) √§r bl√•sorna lokaliserade till de djupare lagren medan de vid pemfigus foliaceus (PF), en mildare form, √§r lokaliserade till de √∂vre lagren i epidermis. Vid PV finns autoantikroppar mot den extracellul√§ra dom√§nen p√• desmoglein 3, en adhesionsmolekyl som finns p√• de epidermala keratinocyterna. √Ąven om desmoglein 3 √§r det viktigaste antigenet vid PV s√• kan m√•nga patienter ocks√• ha antikroppar mot desmoglein 1, som √§r det viktigaste antigenet vid PF. Autoantikropparna vid pemfigus √§r polyklonala och de flesta √§r av IgG4 subklass vid aktiv sjukdom, medan de vid remission oftast √§r IgG1.

Pemfigoid

Bullös pemfigoid (BP) är en autoimmun blåssjukdom som känns igen på subepidermala blåsor (bullae) och cirkulerande antikroppar mot basalmembrans-zonen i epitel. Tidigare studier har visat att dessa autoantikroppar huvudsakligen reagerar med två komponenter i hemidesmosomer nämligen BP180 (typ XVII kollagen) och BP230. Hemidesmosomer är multiproteinkomplex som deltar i adhesionen av epitelceller till den underliggande basalmembranen och binder samman cytoskelettet med extracellulärmatrix. BP230 är cytoplasmatisk och binder till intermediärfilament. BP180 är ett transmembranprotein som kan binda till receptorer i extracellulär matrixen. Antikroppar mot BP180 inducerar blåsor om de injiceras på möss och detta visar att autoantikropparna mot BP180 är patogena och ansvariga för blåsbildningen vid BP. Det har visats att NC16 domänen, vilken sitter närmast cellmembranen, innehåller de flesta epitoperna på molekylen. Det finns flera varianter av BP, som har antikroppar mot BP180, men som är kliniskt distinkta från BP. Pemfigoid gestationis (PG) är en blåssjukdom som förekommer i den sista trimestern av graviditeten och också har antikroppar mot BP180. Cicatriciell pemfigoid (CP) är en subepidermal autoimmun blåssjukdom som, i kontrast till BP, mest drabbar mukösa membraner i konjunktiva och oral, perianal och genital mukosa och leder till ärrbildning i den drabbade vävnaden. Vid CP har det visats att antikropparna reagerar med flera olika antigener förutom BP180, t.ex. laminin 5.

Serologisk utredning av blåsdermatos:

 

Läs mer om provtagning

DYN_box_03 Ladda hem eller best√§ll remiss ÔĽŅ