SLE (511)

Ingående analyser

ANA screen p√• HEp-2 celler, Extraherbara nukle√§ra antigen ‚Äď ENA screen, Kardiolipin IgG och IgM antikroppar

Indikation

Diagnos och uppföljning av systemisk lupus erytematousus (SLE).

Klinik

Debutålder för SLE är 20-40 år och drabbar kvinnor nio gånger så ofta som män. Prevalensen är cirka 40 fall per 100.000 invånare. Sjukdomen är kronisk men förlöper i skov med relativt symptomfria intervall. Inflammation och organskada uppkommer på olika ställen i kroppen till följd av deposition av immunkomplex med åtföljande komplementaktivering. Kopplingen till MHC är stark och mycket talar för störningar i apoptosen eller borttagande av apoptotiskt material. Detta kan ge immunogena nukleosomer som kan aktivera B och T lymfocyter. Sjukdomen kan presenteras som artrit, solöverkänslighet, diskoida utslag, fjärilsexantem, munsår, serosit, njurpåverkan, neurologiska symptom, cytopenier, myalgi, myosit eller andra kliniska symptom som Raynauds fenomen, alopeci, vaskulit, lung- eller hjärtsymptom. Etiologin är fortfarande okänd.

American College of Rheumatology har publicerat diagnoskriterier för SLE. Fyra av elva skall uppfyllas för diagnosen. Två kriterier innehåller autoantikroppar:

1. Anti-ds-DNA i förhöjd nivå eller anti-Sm eller anti-kardiolipin IgG eller IgM;

2. Förhöjd nivå av ANA med IIF utan att patienten tar läkemedel som kan ge lupus-liknande syndrom.

Vid klinisk misstanke om SLE inleds som regel utredningen med ANA. Denna test har i genomsnitt 95% sensitivitet men låg specificitet. Detta betyder att den kliniska signifikansen med positiv ANA hos patienter med få symptom är låg.

Anti-ds-DNA förekommer sällan hos friska personer och är så gott som patognomont för SLE. Anti-ds-DNA förekommer hos 50-80% av obehandlade patienter med SLE. Intressant är att nivån av antikroppen i flera studier visats variera med aggressivitet och sjukdomsaktivitet. En hög nivå korrelerar ofta också med lupus nefrit. Det anses också att en stigande nivå kan förutsäga skov av SLE nefrit, medan minskande nivå stämmer med minskad sjukdomsaktivitet. Därför är det viktigt att följa nivån under behandlingen av lupusnefrit.

Anti-Sm antikroppar har ett mycket högt diagnostiskt värde då de har hög specificitet men låg sensitivitet.

Ett flertal andra antikroppar förekommer vid SLE och bland de vanligare är anti-SSA/B, som kan vara viktigt att analysera vid risk för kongenitalt hjärtblock särskilt 52kD proteinet och peptiden SSA p200. Anti-histon antikroppar är också vanligt förekommande, särskilt vid läkemedelsinducerad lupus.

Läs mer om provtagning

DYN_box_03 Ladda hem eller best√§ll remiss ÔĽŅ