Stiff person syndrome (568)

Ingående analyser

Amphiphysin-antikroppar, GAD-antikroppar, Glycinreceptor-antikroppar

Klinik

Stiff person syndrome (stiff betyder stel), tidigare stiff man syndrome, beskrevs första gången 1956 av två amerikanska läkare, Frederick P Moersch och Henry W Woltman. Det är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av fortskridande (progredierande) muskelstelhet, smärtsamma muskelkramper och ibland ofrivilliga muskelryckningar. Svenskt namn saknas på syndromet. En koppling mellan stiff person syndrome, diabetes mellitus typ 1 (sockersjuka) och epilepsi beskrevs av Michele Solimena, professor i medicin vid universitetet i Dresden, 1988.

Uppskattningsvis insjuknar en person varje år med stiff person syndrome i Sverige, vilket skulle motsvara ett tiotal personer i Sverige. I internationella studier finns rapporter om att det förekommer hos ungefär en person per miljon invånare. Syndromet är troligen underdiagnostiserat.

Orsak till sjukdomen/skadan

Stiff person syndrome √§r ett idiopatiskt tillst√•nd, det vill s√§ga en sjukdom vars grundorsaker √§r ok√§nda. En obalans mellan stimulerande och h√§mmande motoriska bansystem i centrala nervsystemet anses orsaka symtomen.

En obalans mellan stimulering och hämning av GABA-nervceller påverkar motoriken, vilket leder till en okontrollerad stimulering och därmed muskelsammandragning (kramp). GABA finns inte bara i nervsystemet utan också i till exempel bukspottkörtelns insulinproducerande cellöar och i binjurarna. GABA bildas kemiskt (syntetiseras) från aminosyran glutamat via en kedja av enzymer där ett av dessa, GAD-65 (glutaminsyredekarboxylas), påverkas vid stiff person syndrome.

Bristen på GABA i de hämmande nervcellerna kan tänkas ha olika orsaker där autoimmunitet anses vara en bidragande orsak. Autoantikroppar mot GAD och andra substanser som påverkar signalöverföringen mellan olika nervceller. Förekomsten av autoantikroppar kan ibland vara en del i ett paraneoplastiskt fenomen. Detta innebär att sjukdomstecken och autoantikroppar (till exempel riktade mot GAD- eller amphiphysin) uppträder i anslutning till en elakartad tumör. Kanske finns det flera, ännu oupptäckta autoantikroppar som påverkar GABA-nivåerna och därmed signaleringen mellan nervcellerna.

Förekomst av anti-GAD-antikroppar är inte specifikt för stiff person syndrome. Det är också typiskt för personer med diabetes mellitus typ 1, men endast ett fåtal av dessa utvecklar stiff person syndrome.

Syndromet kan delas in i olika varianter efter vilka muskelgrupper som påverkas och efter svårighetsgrad:

¬∑         Stiff trunk syndrome (klassiskt stiff person syndrome)

¬∑         Stiff limb syndrome

¬∑         Jerking stiff person syndrome

¬∑         Progressiv encefalomyelit med rigiditet och myoklonier (PERM)

Diagnosen ställs med ledning av typiska symtom. Hos de flesta med syndromet finns speciella antikroppar riktade mot GAD som kan påvisas både i blod och i ryggvätska. Det kan även förekomma andra antikroppar.

Vid en neurofysiologisk undersökning av musklernas funktion (EMG) ses en felaktig muskelaktivering med en samtidig aktivering av böj- och sträckmuskulatur. Denna felaktiga muskelaktivering kan avbrytas av sömn, narkosmedel och tillförsel av kramplösande mediciner (bensodiazepiner).

Det finns en koppling till andra autoimmuna sjukdomar, till exempel diabetes mellitus typ 1 (insulinkrävande diabetes), Hashimotos thyroidit (sköldkörtelinflammation), pigmentfattiga fläckar i huden (vitiligo) och viss typ av blodbrist (perniciös anemi).

Vid utredning av syndromet bör en tumörutredning göras. Speciellt bröstcancer är kopplat till syndromet, men också magsäckscancer, småcellig lungcancer och Hodgkins lymfom (lymfkörtelcancer) förekommer. Personer med stiff person syndrome och bröstcancer har dock oftast inte anti-GAD-autoantikroppar i samma utsträckning som övriga med syndromet, utan i stället autoantikroppar mot amphiphysin.

Läs mer om provtagning

 

Referenser

Ovanliga diagnoser, Socialstyrelsen

Alexopoulos H, Dalakas MC. A critical update on the immunopathogenesis of stiff person syndrome. Eur J Clin Invest 2010; 40: 1018-1025.

Brown P, Marsden CD. The stiff man and stiff man plus syndromes. J Neurol 1999; 246: 648-652.

 

DYN_box_01 Ladda hem eller best√§ll remiss ÔĽŅ